För snart ett år sedan fick jag min diagnos. Tiden går verkligen grymt fort. Man inser inte hur fort den går ibland förens det är för sent.. Livet är så annorlunda nu. Förut träffade jag kompisar och gjorde saker som man gör i min ålder. Och nu då?! Sitter man helt ensam hemma om dagarna, umgås aldrig med nån och har förlorat flera kompisar