Narva kirurg center

Startade morgonen med taxichaffisen till sjukhuset där jag skulle opereras. Kom fram i god tid och mötte upp mamsen där :)

Tio över nio kanske kommer en sköterska och hämtar upp bara mig och placerar mig på ett operationsbord. Jag börjar gråta och säger att jag är nervös, och hon typ jaja, det är inte konstigt, det kommer gå bra.. Läkaren kommer in och jag fortsätter böla, han visade lite mer sympati iaf haha. 

De lägger en duk över bröstet, som även skymmer mitt bortvända huvud, fortfarande gråtandes. Sen sticker han in första bedövningsnålen och säger att det värsta är över. Jag gråtandes säger att jag inte alls är spruträdd. Han bah ha, vad är du rädd för då? 

Ärligt talat vet jag inte, kanske rädd att det skulle göra ont, eller att ta bort nåt som under min sjukdomstid underlättat så mycket, eller bara en anledning att få gråta ut riktigt ordentligt? 

Porten kändes inte när dom tog ut den, men den lilla venslangen var hemsk! Efteråt kändes det knappt och jag fick lämna sjukhuset. Åkte till skolan och efter ett tag började smärtan komma.. Som sen har suttit i hela eftermiddagen och kvällen :( ska sova nu och hoppas på att den försvinner ;) (haha typ uppsats om en sjukhusbesök på 1 timme)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Spara info

Mejladress:

Hemsideadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0