Tillägg till gårdagen
Igår när jag rakade av håret fixade jag även till peruken. Så nu har jag en blond peruk med lugg ;) ni kan få nån bild senare om jag får nån bra. Jag kan ju inte påstå att det är bekvämt att ha på den. Jag föredrar att inte ha på den, men bland folk och i skolan får den sitta på.
Idag var första hela skoldagen på en månad ungerfär. Det känndes lite konstigt. Fick även göra fyra nationella prov, gissa om jag var trött när jag kom hem :P
Nu är det av helt
För några dagar sedan började håret falla av. Så jag rinde till min mamma och sa att vi var tvugna att ringa perukmakaren. Snäll som hon va klämde hon in mig meellan två andra så att jag skulle kunna få peruken så snabbt som möjligt. Så jag, mamma och Carro satte oss i bilen och for iväg dit. När vi kom dit frågade hon om jag ville spara håret så långe som möjligt eller raka av det direkt, jag tyckte det blev enklare att bli av med det. Så det var bara för henne att ta fram rakapparaten och börja raka. O nu är allt av, det är typ stubb. Det känns jättekonstigt, men lättskött :P
När hon började snagga mig
Efter hon snaggat mig
fullpackad dag
Idag har jag nästan varit igång hela dagen. Jag sov hos min underbara vän Sophie igår. Så pappa kom och hämtade mig vid tio hos henne för att rullla vidare mot Karolinska. Där va vi i en timme typ och jag fick lite mediciner och tog några blodprover. Efter det drog vi hem och käkade lunch. Sen mötte jag Carro i stallet och fixade med hästarna :D För mig som är ganska van vid att ta det lungt, blev jag ganska trött, så var tvungen att sova en timme. När jag vaknade var det middag och efter det skulle jag, med min familj sen pirates of the caribbean på bio. Och nu är jag hemma, jätte trött efter dagen och tänkte sova lite..
God natt
Jiiippii!!
Jag får åka hem redan idag!! :D :D Det känna skönt att det inte blev så långvarigt här. Men jag måste åka in gång om dagen och få antibiotika, men hellre det än att ligga här. Inte för att inte trivs här, men det är ju så mycket skönare att vara hemma, nära till stallet och kompisar ;)
Nu på morgonen träffade jag en gammal kompis från när jag var mindre. Men när dom flyttade tappade vi kontakten. För ett antal år sedan fick han en hjärntumör. Och nu när jag också fått en tumör fick vi massa gemensamt igen. Även fast vi inte träffats på massa år, känns det som om vi känner varandra. Men det är väl för att vi förstår vad båda går igenom. Har man inte gått igenom en sådan här sak vet man nog inte riktigt hur det känns, man kan försöka förstå man aldrig känna hur et känns själv. Så det var lite kul :)
Kram från en glad Hillevi :D
Blooood
Ligger fortfarande på sjukhuset, men känner mig frisk, vilket är drygt. Så typiskt att behöva åka in för lite feber, men det är inte mycket att göra åt. Mamma åkte iväg en stund idag, men min mormor ringde och kollade om jag ville ha sällskap, så jag slapp att vara själv. Vi spelade yatzy och jag vann!! :D Och nu efter att ha sovit på eftermiddagen och ätit middag känner jag mig riktigt bra.
Läkaren kom in idag och sa att jag kanske får åka hem redan imorgon. Att jag kanske inte har någon större infektion utan bara har väldigt lågt blodvärde. Så nu har jag snart fått två påsar blod och det är jätte äckligt. Så nu hoppas jag på att jag får åka hem imorgon ;)
Tillbaka till sjukhuset
u är jag inlag på Astrid Lindgrens igen -.- Har fått feber om då måste man åka in direkt och få antibiotika. I bästa fall tar det bara tre dagar, TRE DAGAR?! tänkte typ jag. Hade hoppats på en dag max två. Det suger att behöva ligga inne när jag känner mig frisk. Men det är bara att bita ihop och hoppas på att det bara tar tre dagar ;)
Tillbaka från sjukhuset
Nu är jag hemma igen efter att ha varit på karolinska igen. Pratade lite med en läkare, tog blodprov och pratade med en annan läkare. Mitt ben har ju börjat svälla upp igen, men vi ska låta det göra det till det förhoppningsvis stannar. Dom vill inte operera i onödan + att dom är rädda för att det ska bli infikterat, vilket inte är bra när man får cellgiftsbehandling. Jag var tvungen att fråga läkaren om ärret där dom skar upp benet kunde spricka nu när benet börjar bli så tjockt, men han trodde inte att det var nån fara, pust!
Kram Hillevi
Nya krafter
Nu ska jag försöka sova efter en lyckad dag igen. Jag har varit i skolan, sen hemma hos min mormor, träffat Mathilda och Carro och sen varit i stallet, och jag lever :D Det har kännts riktigt bra hela dagen utom de sista minterna i stallet. Då blev det lite jobbigt, men jag återhämtar mig snabbt, behöver typ bara sitta med fötterna högt eller ligga ner lite så känns det bra efter bara några minuter.
Som sagt blir det Karolinska imorgon. Min ben har svullnat upp igen :( Men vi hoppas att det går att lösa enkelt ;)
God natt
Nationella
Ojojoj.. typ varje lektion jag kommer att vara i skolan ska jag göra nationella. Har precis gjort engelska muntliga och jag klarade det :D Imorrn blir det karolinska igen, så då kommer jag nog inte hinna till skolan. Men på torsdag ska jag göra både matte-nationella och tyska-nationella. Det blir mycket, sen ska jag tillbaka till sjukhuset på fredag och få lite mer cytostatika..
Beslutångest inför imorgon
Har typ funderat hela kvällen på hur jag ska göra imorgon. De andra i klassen ska göra matte-nationella på morgonen, men jag ska inte göra det. Efter det har vi engelska och det skulle jag behöva gå på och göra de nationella i engelska som jag missat. Sen är det lunch och idrott och det ska jag inte vara med på och jag orkar inte bara sitta av tid, när det bara är jobbigt att sitta upp. Sen är det matte som jag skulle behöva gå på också. Så det blir nog engelska och sen hem till min gulliga mormor och vänta tills matten börjar ;)
Skolan igen
Ååå.. va skönt det känns. Jag är i skolan och det känns riktigt bra! Allt är typ som vanligt och det är precis som jag ville :D
Ha det så bra!
Nervös
Jag är jättenervös, det känns som om jag börjar i en ny klass, även om jag gått med den i snart ett år. Men jag har ju inte varit i skolan på flera veckor och sen har jag ju klippt av håret också, tänk om alla tittar asmycket på mig. Vi får hoppas på det bästa och att jag orkar arbeta på lektionerna ;)
typ glad
Dagen har varit ganska lyckad :D jag har orkat åka iväg och handla, jaga hästjävel i hagen, åkt hem och sen tillbaka till stallet på nytt. Så jag har varit igång hela dagen utan att svimma eller nåt. Så nu taggar jag för at orka med morgondagen. Då blir det läkaren på morgon och ta blodprover och senare på dagen till skolan, ska gå på lektioner, vilket jag inte gjort på 2,5 veckor.
Det känns riktigt bra nu, jag mår inte alls lika illa som förut, blir inte lika svimfärdig och börjar äta mer och mer. Snart är jag back on track! men för att göra det tråkigt lär jag ju bli lika sänkt om nåra veckor när jag ska få nästa storkur av cellgifter :(
Bildbevis
Nu ska ni få se hur min nya frilla. Ursäkta att jag ser ut som ett mongo på bild
Hösten 2010
Våren 2011
Från flicka till pojke
Nu är håret av. Jag är inte skallig men det är riktigt kort. Det känns lite jobbigt, jag är så van vid att ha långt hår som man kan sätta upp eller som alltid hänger ivägen. Men nu kan man knappt sätta hårspännen. Jag kan kanske lägga upp bild på hur det ser ut sen, om ni har tur ( det innebär egentligen att jag ska veta hur man gör :P ).
Min brorsa får väl se det positivt, han har fått en brorsa. Nää.. jag kommer nog vänja mig och när jag gjort det faller väl allt av.
Kram
Peruk
Som ni förstår kommer ju jag att tappa allt hår. Så idag var jag hos en perukmakare och provade peruker. Det var inte något man gör varje dag. Jag har lite svårt att bestämma mig vad jag vill ha för någon. Jag kommer ha den ett bra tag framöver och man vill att det ska kännas rätt. Men som tur va hade jag med mig Sophie som smakråd och det är jag jätteglad över!!! Så jag ska tänka på det över helgen och på måndag måste jag bestämma mig. Dom är rätt lika varandra, men den ena har lite mer lugg.
Nån dag här ska jag klippa mig riktigt kort. Man får ju passa på när det ändå ska falla av. Jag hade aldrig i mitt liv vågat annars. På senare år har jag haft rätt långt hår också. Får se hur det blir.
tuff morgon
Nu har jag tagit bort klammrarna ur benet. Jag har typ inte varit så rädd innan som då. Det va ungefär 20 stycken, det liknar häftklammer men fungerar som stygn. Sen skulle dom dra ut slangen också. Snacka om äcklig känsla. Tänk att dra ut nåt från kroppen som suttit fastsytt i två veckor, usch! Måste erkänna att det kom en tår också.
Nu ligger jag på Astrid lindgrens och får lite cellgifter. Men det ska gå snabbt och man ska inte må så dåligt utav det ;)
Gulliga människor
Just nu mår jag riktigt bra faktiskt :D har inte mått så illa efter middan och har mer eller indre suttit upp i soffan hela kvällen (vanligtvis ligger jag bara ner, eftersom allt snurrar). Gulliga Erica och Linda från min gamla klass kom förbi och hälsade på också.
Det e så många andra som också hälsat på mig både när jag varit vid liv och inte. Alla gånger är lika kul, även om jag inte visar det. Det värmer i hela kroppen när alla e så gulliga. Jag vet inte hur många sms, kommentarer och liknande jag har fått under dagen. Det är helt underbart att veta att så mångs stöttar en och bryr sig! Idag fick jag även TVÅ blombud. Jätteglad, har aldrig fått det förut. Det ena var från alla i kylegården och det andra från gamla barndomsvänner. Blommorna va verkligen superfina :D :D
Nu ska jag sova så jag orkar med cytostatikabehandlingen imorgon ;)
Tack alla!!!
Så många lyckoönskingar och söta sms jag har fått, man blir helt tårögd.. Alla ska veta att det betyder jättemycket för mig!! Det är det som får en att kämpa extra mycket. När man verkligen får höra hur mycket alla söta bryr sig.
Tack alla som stöttar mig!!!!! <3 <3
Hemma
Idag blir det bara att tråka hemma ensam, eller jag har ju mina söta katter som håller mig sällskap även om dom bara sover. Men har precis fått i mig mat i alla fall, och det smakade nästan som vanligt. Jag har fått nåt munskölj som man ska ta, men det ser ut som diskmedel så har inte vågat andvända det än. Hoppas på att bli pigg nu så jag kan gå i skolan nästa vecka.
kram Hillevi
Nu är den officiell
Kanske världens tråkigaste blogg, men för att alla ska kunn hänga med utan att fråga samma saker så kommer jag uppdatera här ;) skrolla ner på sidan för att få allt från början.
Skolan
Nu har jag berättat för klassen och det känns ganska bra ;) det var ovanligt tyst i klassrummet när jag berättade, hahah :) Jag har ju ingen erfarenhet av att berätta om dödliga sjukdomar, men jag hade med mig en sjuksköterska som kunde berätta hur allt kommer gå till och hur jag kommer att må och det känndes jättebra att ha henne vi sidan om mig. Det blir väl lite svårt för vissa att fatta vad som händer, och det vet jag!
Men vi hoppas på det bästa :D
Nog pratat om dåtid
Orkar inte traggla allt som hänt, utan nu ska vi se framåt! :) Efter att gått igenom den första cytostaikabehandling har jag mått rätt dåligt.. mår mer eller mindre illa hela tiden och maten smakar inte alls så gott som förut. Men så fort jag får i mig lite mat kommer jag nog må mycket bättre ;)
Massa sjukhusbesök
Efter att ha visat det för mamma ringde hon sjukvårdsupplysningen och dom tyckte vi skulle åka in till akuten direkt. Dom kom inte fram till så mycket mer än att något var fel. Så efter edt blev det en rad sjukhusbesök och undersökningar. Till slut bestämdes det att dom skulle göra en biopsi, att dom då skär upp benet för att komma åt att ta prover. Det värsta var att då samtidigt passade på att sätta in en slang i benet som skulle leda ut vätska och blod som samlats i benet, vilket har varit lite äckligt. Några dagar senare ringde de och sa att provsvaren visade på en elakartad tumör, vilket blev ett rätt hårt slag i magen.
Upptäckten
Antagligen har den här tumören legat och grott ett tag, hur länge vet jag inte. Jag har väl under hela det här året kännt att benet har domnat och haft lite stickningar när jag legat ner eller övningskört, vilket har varit lite läskigt för jag har inte kunnat koppla då XD. Annars har jag inte märkt av det så mycket. Men senare har jag kännt att mina favoritjeans inte gick på ordentligt, så jag började tänka på vad jag åt, inte för att jag tänkte banta, men mindre godis osv. Men det höll inte länge. Jag var väl tvungen att inse att jag hade blivit bredare.. Så jag tog med mig en av mina bästa vänner till täby för att just shoppa nya jeans. Det då roliga var att när jag prövade ett par jeans att min rumpa såg jättestor ut. Då ville jag inte ha dom jeansen kan jag säga, senare hittade jag några som satt riktigt bra ;)
Efter att ha varit i täby åkte jag till stallet när jag då böt om kikade jag lite extra i spegeln och såg då den stora skillnaden. Jag bad lite generat min kompis att titta på min häck, och vi kunde konstatera att dom var j*vligt ojämna. Jag ynkade lite över att jag var "missbildad" men brydde mig inte så mycket mer om det. Men på måndagen när jag åkte hem till mamma visade jag det för henne och vi kunde konstatera att nåt inte stämmde.
Beskedet om sarkom
Den 10 maj kom beskedet, jag har sarkom. Sarkom är en ovanlig cancersort och är ganska farlig. Inte för att nån annan är ofarlig! Det tog nästan en timme efter att både mamma och pappa hade berättat det för mig innan jag verkligen fattade det. Jag och pappa var på väg hem till honom när tårarna började komma, så jag bad om att få åka direkt till stallet istället. När jag kom till stallet gick jag raka vägen till Candy och där brast det. Det är då jag verkligen älskar att jag har min kära häst. Jag stod bara stod där och höll om henne och lät floderna rinna.
Efter att jag hade gråtit ut det mesta åkte jag hem och bara låg och tänkte, hela hjärnan bara snurrade runt av alla tankar. Vilken tur jag har att jag har min älskade kompisar, min ena kompis ringde och bara pratade med mig. Jag va tvungen att bita mig i läppen för att inte gråta, men efter en timmes samtal känndes det riktigt bra :)
Nu är jag här!
Jag trodde inte att jag skulle skaffa en blogg, det har aldrig varit jag. Men för att ni ska kunna hänga med denna resa skapar jag denna ;)
Välkommen till min nya blogg!
