Nu har det gått en vecka sedan min stora dag ringde mig och undrade vad jag önskade mig. Jag är fortfarande inte helt säker, men det lär bli nåt med hästar.

I måndags var jag inne på kur, men det var bara en kort, hur skönt som helst. Så redan på tisdagen var jag hemma igen och mådde riktigt bra. Men sen i onsdags har jag mått illa och varit jätteseg och trött. Men det blir bättre för varje dag i alla fall..

Igår fyllde jag sjutton år, nu börjar man ju snart bli gammal XD

Den där febern som var fattar jag inte vart den kom ifrån, mår hur bra som helst nu och har ingen feber över huvud taget. För för tillfället hjälp av SABH som är barnsjukvård i hemmet, vilket innebär att en sjuksköterska kommer hem och ger mig antibiotika istället för att jag ska behöva åka in och få det.

På tisdag blir det nog kur igen..

Idag blev jag nominerad till min stora dag!!!! :D

Det är en stiftelse som hjälper svårt sjuka barn att uppfylla sina önskedrömmar. Det innebär att jag får önska mig vad jag vill, allt från en kamera till att resa till grekland en vecka typ. Och jag har ingen aning om vad jag önskar mig, kom gärna med förslag om ni har några :)

Som i början när jag fått diagnosen fick jag en fråga om vad jag ville ha, och då sa jag att dom skulle sätta in pengarna på barncancerfonden, istället för att köpa nåra blommor eller godis. Det uppskattades också mycket, men det va ju blommor och godis överallt och jag hann ju inte med att äta godiset och alla blommorna vissnade samtidigt. Bidrag till min stora dag eller barncancerfonden betyder väldigt mycket även om inte jag just får det

Det här med bloggandet går inte så bra för mig..

Förra veckan blev det fullt upp med att försöka komma ikapp i skolan, vara i stallet och därpå vara lite social med familjen och kompisar.

Sen på måndagmorgonen råkade jag få lite feber.. suck!! Så då var det bara att åka in till akuten, är oftast inte så allvarligt som det låter för mig, men läkarna vågar inte ta några risker. Det roliga är att sköterskorna känner igen mig på akuten och tänk hur många olika barn dom får träffa, men är man stammis så är man XD
Det här blev lite oplanerat och jag känner inte att jag har tid med det, men som tur är mår jag så pass bra att jag har fått permis och behöver bara åka in en gång om dagen och få antibiotika, skönt!

Igår la jag in videon som ung cancer har gjort. Den finns under mina länkar, "det är okej att känna".

Det är så mycket jag känner mig igen i utav vad de säger. Här på bloggen orkar jag inte sitta och klaga på hur jag mår när det är som värst, men jag mår för det mesta skit på sjukhuset och orkar knappt leva. När jag ser den här videon gråter jag, och det är så skönt! Det känns som om jag kan gråta ut allt när jag ser den och försöka att inte vara ledsen sen.

Jag tycker filmen är värd att se!

och nu hoppas jag att det blir två veckor hemma och inte på sjukhuset. Jag kom hem i fredags, inte alls den tid man hade hoppats. men bara att få komma hem och duscha i duschen hemma och lägga sig i sin egen nybäddade säng, är så underbar efter en kur.

Jag är som död när jag ska gå upp på morgonen. Jag har alltid varit morgontrött, men det är extremt. I alla fall så mår jag ganska bra hittils på kvällarna och försöker göra så mycket jag orkar. Imorgon hade jag planerat att dra till skolan, vill och hoppas att jag orkar gå hela dagen också :)