Vet inte om länken funkar, men det är en video från i somras när jag travade för första gången som ampis :) 

Det är på Candy jag rider och jag är fullt medveten om att jag är för lång, men det har typ hänt max tio gånger att jag ridit henne de senaste åren och det har typ varit 15 min

Har precis nästan skrivit färdigt ett arbete som ska in imorgon 23.59, jag brukar sällan vara ute i så god tid haha! Men alla arbeten som jag hittills gjort under terminen, har jag gjort med lite framförhållning och vilket resultat det gett, klara överbetyg på alla (skryter*)

Så nu ligger jag här under en filt med en film :)

Vågade knappt känna efter, men lyckligtvis insåg jag snabbt att smärtan var betydligt bättre idag :) först när jag reste mig gjorde det ont. 

Har varit hemma idag och tagit det lugnt och faktiskt pluggat. Var en sväng hos Candy också, men det är lite svårt att göra nåt utan att ta i med högerarmen.

Porten satt ju på högersidan typ vid bröstmuskeln, så så fort jag rör den så gör det ont, haha rullar rullstolen med vänsterarmen och foten just nu. 

Hoppas på att det är ännu bättre imorgon :)

Tio över nio kanske kommer en sköterska och hämtar upp bara mig och placerar mig på ett operationsbord. Jag börjar gråta och säger att jag är nervös, och hon typ jaja, det är inte konstigt, det kommer gå bra.. Läkaren kommer in och jag fortsätter böla, han visade lite mer sympati iaf haha. 

De lägger en duk över bröstet, som även skymmer mitt bortvända huvud, fortfarande gråtandes. Sen sticker han in första bedövningsnålen och säger att det värsta är över. Jag gråtandes säger att jag inte alls är spruträdd. Han bah ha, vad är du rädd för då? 

Ärligt talat vet jag inte, kanske rädd att det skulle göra ont, eller att ta bort nåt som under min sjukdomstid underlättat så mycket, eller bara en anledning att få gråta ut riktigt ordentligt? 

Porten kändes inte när dom tog ut den, men den lilla venslangen var hemsk! Efteråt kändes det knappt och jag fick lämna sjukhuset. Åkte till skolan och efter ett tag började smärtan komma.. Som sen har suttit i hela eftermiddagen och kvällen :( ska sova nu och hoppas på att den försvinner ;) (haha typ uppsats om en sjukhusbesök på 1 timme)

Är ganska nervös inför operationen då jag antagligen ska vara vaken. Tanken av att de ska skära och ta ut nåt som suttit i mig i två och halvt år är lite skrämmande.. 

Fast det som är värst är att jag inte kommer kunna träna nån basket resten av veckan. Jag vill verkligen inte riskera att ärret blir fult.. :( ingen träning = träningsabstinens och smärtor. 

När jag tränar tänker jag bara på hur kul det är och alla smärtor bara försvinner

Pallade mig till skolan och skrev provet och det kändes okej. Ett lass borta från axlarna! :)

Kan inte fatta att det är två år sedan idag, två år sedan skiten togs bort och ersattes med det bästa man någonsin kan tänka sig.

 

Det har varit så många tuffa dagar, med tvivel och vänner som sviker en.

 

Men åh så mycket gott som kommit tack vare operationen. Säger alltid det till nya människor som jag träffar som tycker synd om mig; gör inte det! Amputationen är det bästa som hänt mig! Tack vare den blev jag av med cancern, jag har utvecklats så otroligt mycket som person och fått så många fler äkta vänner.

 

 

Enbent och enastående!!

Gymmar aldrig annars för att det är så extremt tråkigt, så det blev lite oseriöst kanske. Men det jag ville komma till var att jag idag cyklade på en vanlig spinningcykel, vilket gick hur bra som helst! 

Sen det roligaste var att jag hoppade hopprep, och det gick minst lika bra som med två ben :D

Jäklar vilken grym match Nacka gjorde! Vi förlorade med 47-50, men hela matchen gick över förväntan :D

 

Inlägg från träningsdagboken:

 

Match mot Norrköping. Fick säkert 50% speltid då vi saknade flera spelare.        Första perioden lyckades jag både picka, hålla försvaret och satte 1/2. Andra omgången jag var inne, var jag på fel sida i försvaret i början, rättade till det dock. Stack över halva planen och tog emot en del bollar, sämre jobb i anfall och två missar. Behöll ganska bra lugn trots press....                             

Grymt jobbigt och grymt kul! 

//

#4

Den här eftermiddagen ska vi njuta länge utav! ❤️❤️

Har faktiskt tillbringat kvällen på the public med mamma och några kompisar till henne. Var chaufför och drack te, haha. Lite annorlunda, men mysigt :)

Sitter just nu i taxin på väg till Nacka och tollare bollhall för en träningsmatch. Matchen är mot akropol norrbacka, förra säsongens vinnare i SM. Jag har inga större förhoppningar om att få mycket matchtid, men ska göra mitt bästa på uppvärmningen och som lagkamrat från bänken! 😉 som tränaren sa: utan bänken skulle ingen förstafemma finnas, alltså är bänken lika delaktig i den 😊

Vi får satsa på ett kommande SM istället 

Jag hade den lyxen att jag började 12.20 idag 😊 det var orientering på idrotten och jag och min lärare kom fram till på orienteringen igår att det inte var nån större ide för mig att komma idag med.. 

Sitter nu i glashuset och har rast. Har även gjort klart arbetet vi jobbar med och det känns som om livet är påväg uppåt igen efter en liten deppmode de senaste veckorna 👍

Även koagulationsproverna var normala som va det provet som var mest intressant.

Skönt att se att proverna va så bra, men störande att jag fortfarande inte får svar på varför jag har massa blåmärken

Omg SM haha, får ta det som en träning och erfarenhet i livet. Tjocka, lurviga Candy och jag, önska oss lycka till! 👍