För två och ett halvt år sedan fick jag ett besked, följt utav ett val

Du ska amputeras antingen om två veckor eller om fem veckor och få mer cellgifter innan det

Valet blev då lätt, två veckor, jag ville verkligen inte ha några mer cellgifter

Ett halvår tidigare sa jag att jag hellre dör än att amputera benet, men under cellgiftsbehandlingen hann jag ändra åsikt. Man ska vara glad att man lever även om det är med ett ben mindre

Idag på filosofien prata vi om meningen med livet och vad som var viktigt för en. Vi fick en uppgift att på tavlan skriva vad vi skulle göra om vi bara hade en vecka kvar att leva. 

Jag skulle ju inte dö, men jag trodde att livet skulle ta slut efter amputationen. Så lärarens fråga hade jag på sätt och vis upplevt

Jag skrev på tavlan

Ta sista minuten till drömstället, ta med dom man älskar och bara njuta

De andra ungefär

Supa, testa droger, äta, berätta andras hemlisar, råna bank osv

Precis som läraren sa, det finns inget rätt eller fel

Men saken är att för mig(visserligen två år äldre än de andra) så har jag en annan syn på vad som är viktigt i livet. Jag vill ta vara på livet, utvecklas och faktiskt vara glad för det jag har. 

Sen kommer alltid de jävla idioterna som förstör för en. Att gång på gång avbryta läraren även fast hon säger ett flertal gånger att de får vara tysta eller lämna klassrummet så händer inget, och med mitt humör just nu så brast det

Längst fram sitter jag, vänder mig om och skriker över hela klassrummet åt de personerna som sitter längst bak och snackar att hålla käften. Och äntligen så fick jag tyst på dom eftersom ingen utav lärarna lyckas.. Sen finns dom fittorna som tycker mitt agerande va väldigt lustigt..

Fy fan för omogna personer, om ni inte är intresserade av er utbildning, framtid eller liv så bryr inte jag mig, men låt bli att förstöra för andra!

Tack ni söta som kom fram till mig och sa att det va bra gjort <3