När jag gick i skolan kunnde det vara skönt med tråkdagar. Men eftersom mitt liv redan är långtråkigt vill jag inte vara ännu mer.

Det är så svårt att fråga kompisar nuförtiden om de vill hitta på något. Va man än gör, så blir det så konstigt bara för att rullstolen måste med. När folk frågar mig om man ska träffas blir jag typ asglad, då känns det som dom vill vara med mig. Men när jag frågar, säger dom bara jag för att vara snälla..