Nu har jag berättat för klassen och det känns ganska bra ;) det var ovanligt tyst i klassrummet när jag berättade, hahah :) Jag har ju ingen erfarenhet av att berätta om dödliga sjukdomar, men jag hade med mig en sjuksköterska som kunde berätta hur allt kommer gå till och hur jag kommer att må och det känndes jättebra att ha henne vi sidan om mig. Det blir väl lite svårt för vissa att fatta vad som händer, och det vet jag!

Men vi hoppas på det bästa :D

Orkar inte traggla allt som hänt, utan nu ska vi se framåt! :) Efter att gått igenom den första cytostaikabehandling har jag mått rätt dåligt.. mår mer eller mindre illa hela tiden och maten smakar inte alls så gott som förut. Men så fort jag får i mig lite mat kommer jag nog må mycket bättre ;)

Efter att ha visat det för mamma ringde hon sjukvårdsupplysningen och dom tyckte vi skulle åka in till akuten direkt. Dom kom inte fram till så mycket mer än att något var fel. Så efter edt blev det en rad sjukhusbesök och undersökningar. Till slut bestämdes det att dom skulle göra en biopsi, att dom då skär upp benet för att komma åt att ta prover.  Det värsta var att då samtidigt passade på att sätta in en slang i benet som skulle leda ut vätska och blod som samlats i benet, vilket har varit lite äckligt. Några dagar senare ringde de och sa att provsvaren visade på en elakartad tumör, vilket blev ett rätt hårt slag i magen.

Antagligen har den här tumören legat och grott ett tag, hur länge vet jag inte. Jag har väl under hela det här året kännt att benet har domnat och haft lite stickningar när jag legat ner eller övningskört, vilket har varit lite läskigt för jag har inte kunnat koppla då XD. Annars har jag inte märkt av det så mycket. Men senare har jag kännt att mina favoritjeans inte gick på ordentligt, så jag började tänka på vad jag åt, inte för att jag tänkte banta, men mindre godis osv. Men det höll inte länge. Jag var väl tvungen att inse att jag hade blivit bredare.. Så jag tog med mig en av mina bästa vänner till täby för att just shoppa nya jeans. Det då roliga var att när jag prövade ett par jeans att min rumpa såg jättestor ut. Då ville jag inte ha dom jeansen kan jag säga, senare hittade jag några som satt riktigt bra ;)

Efter att ha varit i täby åkte jag till stallet när jag då böt om kikade jag lite extra i spegeln och såg då den stora skillnaden. Jag bad lite generat min kompis att titta på min häck, och vi kunde konstatera att dom var j*vligt ojämna. Jag ynkade lite över att jag var "missbildad" men brydde mig inte så mycket mer om det. Men på måndagen när jag åkte hem till mamma visade jag det för henne och vi kunde konstatera att nåt inte stämmde.

Jag trodde inte att jag skulle skaffa en blogg, det har aldrig varit jag. Men för att ni ska kunna hänga med denna resa skapar jag denna ;)